I think I can see the light in the tunnel...

...but it might be a train.

Nu börjar det närma sig ett slut, i alla fall text mässigt. Sen om det är bra eller inte är en helt annan fråga. Men men det är ju inte hela världen om jag skulle behöva  komplettera, men håll gärna tummarna för att jag ska slippa.

Nu sitter jag och längtar efter få ta ett glas vin och bara känna hur kroppen slappnar av, den är en sånn härlig känsla när alla spänningar i kroppen släpper. Cecilia vill gå ut, men jag vet inte om jag orkar. Just nu känns det som att det räcker med ett glas sen är jag nog redo att gå och sova.

Det ska bli så skönt att åka till mor o far nästa vecka, få ladda om batterierna till C-uppsatsen.

Pussohej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0